Avskrivning (värdeminskning) och avskrivningar är en redovisningsterm som syftar till att man i bokföringen redovisar kostnaden för anläggningstillgångars värdeminskning och att på så sätt upptar företagets tillgångar till sitt verkliga värde.
Avskrivningar syftar också till att fördela kostnaderna för en tillgång över tillgångens ekonomiska livslängd, dvs samma tid som tillgången bidrar till intäkter (matchningsprincipen).
Det viktigt att skilja på kostnader och utgifter för att förstå syftet med avskrivningar – en utgift ska inte förväxlas med en kostnad då en kostnad uppstår i samband med att resursen förbrukas och inte när tillgången köps in (utgift).
Utgifter påverkar aldrig resultaträkningen, men det gör däremot kostnaderna.
Avskrivningstid
Grundregeln är att avskrivningar sker under tillgångens ekonomiska livslängd med årliga belopp som motsvarar den ungefärliga värdeminskningen (avskrivning enligt plan). Tiden för avskrivning, avskrivningstiden, får inte vara längre än den ekonomiska livslängden och bestäms när tillgången anskaffas.
Avskrivningstiden kan till exempel vara 5 år för en personbil, 10 år för en lastbil och 33 år för en byggnad. Det innebär att om en bil inköps för en miljon kronor så blir den årliga kostnaden 100 000 kr i tio år. Denna typ av avskrivningar kallas planenliga eller bokföringsmässiga avskrivningar. Anläggningstillgångar som inte minskar i värde genom förslitning, som till exempel mark, skrivs dock inte av.
Lagstiftningen ger visst utrymme för att göra skattemässiga underavskrivningar eller överavskrivningar (avskrivning över plan), vilket är vanligt förekommande hos företag. Eftersom avskrivningar är kostnader påverkar storleken på dessa nämligen resultatet och därmed även skatten på eventuell vinst. Detta ger en möjlighet för företagen att jämna ut resultaten över åren mellan bra och dåliga år. När företaget använder denna möjlighet blir det en skillnad mellan de planmässiga och de skattemässiga avskrivningarna. Detta ger ett visst utrymme för företagen att skatteplanera i samband med bokslutet och är en av flera möjliga bokslutsdispositioner.
Faktorer som påverkar avskrivningstider styrs bland annat av god redovisningssed och tidigare bokföringsprinciper i företaget. Det kan vara direkt olagligt att ändra avskrivningstiden i efterhand, när man väl har börjat göra avskrivningar.
Avskrivningsmetoder
De vanligaste avskrivningsmetoderna är linjär avskrivning, degressiv avskrivning och progressiv avskrivning.
Linjär avskrivning
Vid linjär avskrivning sker avskrivning av tillgången av med lika stora belopp varje år. Linjär avskrivning är den vanligaste avskrivningsmetoden pga att den är enkel att administrera då avskrivning sker med lika stora belopp varje år. De flesta bokföringsprogram har färdiga funktioner för att beräkna avskrivningar ofta varje månad.
Degressiv avskrivning
Vid degressiv avskrivning är avskrivningarna störst under de första åren och minskar mot slutet av avskrivningstiden. Fördelen med denna metod är att den ofta speglar den verkliga värdeminskningen på en tillgång.
Progressiv avskrivning
Progressiv avskrivning innebär motsatsen till degressiv avskrivning, att avskrivningarna ökar efterhand. Denna metod kan vara lämplig för tillgångar med lång livslängd och med obetydlig teknisk utveckling.
Produktionsberoende avskrivning, slutligen, innebär att avskrivningen varierar efter den uppskattade framtida produktionen eller utnyttjandet av tillgången.